Tina

nu har jar suttit och tittat på filmen Flight 93... jag kunde inte sluta gråta...

Det är helt otroligt att det redan har gått 8 år sedan det hände men ordet "redan" kanske inte är rätt... jag kan inte sluta tänka på alla familjer som förlorade någon, på alla barn som fick växa upp utan en mamma eller en pappa... jag kan inte ens säga att jag förstår hur det är att förlora någon för jag vet inte hur det känns och jag kan inte ens tänka mig hur det är att förlora någon på det sättet... jag satt helt fastklistrad framför tvn och det värsta var ju när alla på planet började ringa hem och säga hejdå. Tänk att få det samtalet? vad gör man och hur reagerar man? man vill bara att det ska vara en dröm, eller mardröm rättare sagt, och man hoppas på att man snart ska vakna upp men det gör man inte... sedan säger de på nyheterna att planet har kraschat...

Jag tycker att det var helt sjukt! det var så modigt av dem att göra något och av alla fyra flygplan som blev kapade så var Flight 93 det enda planet som inte kom fram till sitt mål utan kraschade på ett fält. 
Tänk på alla som dog när det första planet åkte in i tornen (world trade center) och sedan kom det andra... det tredje förstörde Pentagon och även där dog så många! för många... så genom att detta flygplan, flight 93, kraschade på ett fält så räddades otroligt många! tyvärr så fick alla på flygplanet offra sitt liv... det kallar jag mod.